sjuuuk

Jag är sjuk och det är så inte-roligt-alls. Jag kan just nu inte komma på så väldigt många sämre tillfällen att vara sjuk - med undantag för själva flytten om två veckor - så *gnäll gnäll*. Hela tanken med allt var ju att jag skulle vara flitig i helgen och Tok skulle få vila av sig sin sjuka. Och så blir jag sjuk. Jag måste vara frisk tills imorn men det ser inte det minsta hoppfullt ut. Det känns så jättedumt att vara sjuk, speciellt som jag redan har tagit ledigt tre dagar den här månaden och kommer att ta ledigt åtminstone fredagen innan flytten för att hinna packa det sista. Och så ska jag dessutom vara "ledig" och vara sjuk. Ja, det känns som om jag luras. Även om jag inte tror att någon tror det (mer än kanske min chef?). Två kollegor har ju varit sjuka i veckan och Maria kan ju intyga på måndag att jag är sjuk eftersom jag inte ens kom på festen och de vet ju att Tok var sjuk och dessutom har jag gått hela veckan och sagt "det känns som jag håller på att bli sjuk". Äh, jag vet, man kan ju inte hjälpa att man blir sjuk. Men problemet är att jag är anställd till 31 mars och om de inte kan behålla oss alla tre efter det så känns det som om jag är den som ligger mest risigt till just nu. Det har gått ganska långsamt med mitt senaste projekt (men så har jag ju också varit synnerligen trött) och så har jag varit ledig titt som tätt. Agnes har förvisso också varit borta från jobbet, men hon har opererats så det är ju lite mer laga förfall än "vi hittar ingen hundvakt", "vi ska flytta" och "tjoho nu blev jag sjuk mitt i allt". Jag vill inte förlora jobbet. Jag vill inte förlora mig själv heller. Jag vill inte smitta mina kollegor. Och jag vill helst inte dö på onsdag för att jag ... nä, jag inser ju nu att med förkylning och jobba hel dag och pendla sex timmar så blir jag ju aldrig frisk. You stay at home astrud!

Nääää. Gnäll gnyl.