Zam låg nyss under soffan och tyckte synnerligen synd om sig själv. Förutom det vanliga pipandet höll han högljudda ylserenader med inslag av morrningar. Och jag kan inte klandra honom, det måste vara rätt tråkigt där under soffan. Varför han sen ska ligga just där har jag ingen aning om. Över huvud taget är det nog rätt tråkigt att vara hemma med mig, jag orkar knappt på ut alls och bara träna lite och inte leka över huvud taget. Just nu sitter han i sitt soffhörn och ser ut att vara borta i andra tankar, bortsett att jag starkt betvivlar att han tänker ;-)
Själv sitter jag här och äter mackor och dricker äppelte. Inte för att jag är hungrig, men något sa mig att man bör äta lite då och då och bättre en diet bestående av mackor, gröt, halstabletter och ballerinakex än ingen mat alls. Antar jag. Gröten var liksom dagens kraftansträning, ja bortsett hundpromenaden. Just för stunden känner jag mig inte lika febrig så jag tänkte passa på att skriva och gnälla lite här. Annars gör jag inte mycket mer än att däcka i soffan och emellanåt skriva ett och annat i Ordchatten eller så. Ute är himlen skymingsblå och snön ligger vit på taken och där började jag frysa igen *klunkar i mig äppelte*.
Bilden föreställer Thea, sådan far sådan dotter ... skruvandes på sin uppochnervända traktor. När jag, som liten, försökte få min syster att intressera sig för de där små skogsdjuren (vad hette de nu igen? skogsfamiljerna??) ville hon hellre sitta och skruva och dona och greja och "uppfinna" saker. Så hon hittade ju en passande man. Och dottern verkar ju följa samma linje ;-) De får skicka henne hit så jag kan lära henne leka och pyssla lite också ;-)
Gott med lite macka faktiskt. Jag skulle kunna säga "jag minns inte när jag senast var såhär sjuk", fast det minns jag. Det var för tre år sedan, exakt, och då var jag ännu lite sjukare. För jag låg helt däckad i sängen och hade hostan from hell också. Den slapp jag nu, trots att Tok hostat som en ... tok. Men då, för tre år sedan, då kunde jag säga att jag inte mindes när jag senast var så sjuk. Inte så att jag är jättesjuk nu - jag orkar ju sitta här och skriva en liten stund, även om jag vilar en hel del mellan varven - men det är just det att det aldrig vänder utan bara blir värre och värre. Bajs.
8 kommentarer:
Djurfamiljer hette de tror jag. Jag ägde också en massa sådana och de var ju så fina. Vi hade en hel kasse jag och syster, men de är puts väck borta och vi har ingen aning om var de tagit vägen. Synd.
åh, de där djuren kommer jag ihåg!! jag hade musfamiljen, kommer jag ihåg, det var min favorit. vad fanns det mer? björnar va?
vilken nostalgitripp! :-)
krya på dig!
*kram*
Din sjuka stackare!
Jag fick reklam i brevlådan om "När krisen händer skall du tänka på detta!" och att vara helt sängliggandes och knappt ha ork att förse sig med mat är ju en sorts form av kris men den nämndes ju inte för kris. Nej, då skall vattenledningarna inte vara vattenfyllda och elen stuckit sin kos och västsverige vara igensnöat med is. Vi hoppas att det inte inträffar, de känns enormt kallt.
Åh, jag hade djurfamiljer också! Björnarna och Elefanterna! Vad gjorde man med dem? Jag flyttade in dem i mitt dockskåp men det var nog inte meningen, hade de egna hem?
Jag skulle nog mest bara tala om att jag läser.
Krya på dig.
Kram
Angående djurfamiljerna; Det fanns möss, kaniner, rävar, elefanter, krokodiler, vargar, apor, björnar och säkert ännu fler. Minns inte alla...
vet ni vad, jag har kvar mina ;-)
jag hade björnar, elefanter, rävar, ekorrar, noshörningar med mera. ska leta fram och fota någon dag, när jag orkar. de är nere i källarförrådet.
Åh, lyllos dig...
Hihi, jag har också kvar mina djurfamiljer. Vad synd Maria och Fillan, att vi inte kände varandra på den tiden som man lekte med dem!
Jag har kvar mina i en påse hos mamma och pappa. Jag har björnar, noshörningar, krokodiler m.fl:)
Åh, Sharky och Maria... Vi kunde haft så kul med våra djurfamiljer, synd att vi inte kände varandra då!!! Tur att vi gör det nu!
Skicka en kommentar