på bättringsvägen

Såhär kul har jag sett ut i veckan, men äntligen äntligen verkar det vända. Tur det, för här behöver flyttpackas. Och Tok fyller år på måndag - 33 - så i morgon är det tänkt att vi + hans mamma (det är hennes idé och hon som bjuder) + Jörgen (Tokbästevännen) ska gå ut och äta. Jag vet inte om jag kommer att vara tillräckligt pigg, men jag hoppas. Vi ska på Paparazzi, en restaurang som fått bra rekommendationer och ska ha god chokladkaka till efterrätt ;-)

Annars, ja, i dag har jag slutfört ett antal stickprojekt, dvs fäst ändar och så har jag sytt ihop en liten tröja i världens tjockaste alpacka. Alla tar för givet att den är till systerbebisen som kommer alldeles snart, men nä. Det lilla barnet får en stickad och en virkad mössa, tröjan hade jag tänkt behålla själv. Den är inte ens tillräckligt fin för att ge bort, då ... ja, den blev inte så ... jämn och fin. Men det är den första bebiströja jag stickat så jag är nöjd med att det faktiskt blev en tröja. Men inte ge-bort-kvalitet. Ändå har den ju värde för mig och ... ja, den ska vara till Maria&Tokbebis.

(Fast uh, jag tänker mycket på det här med barn och hund. /censur/ Det finns så många sådana fall. Och så finns det fall som fungerar jättebra - som systerhunden och Thea - men det beror ju mest på att den där stora klumpedumphunden är världens snällaste och står ut med vad som helst. Det gör faktiskt inte Zam. Och Ia tycker att barn är skitjobbiga, men hon är liten och sover mest och brukar få vara i fred - och har ändå inga tänder. Ja, jag läste på en hundsida en hundpysselkolog som svarade på frågor och då var det en som undrade just hur hon skulle gå till väga nu när hon fick barn, hon var gravid när hon skrev, för hunden som i övrigt var jättesnäll och så tyckte det var jobbigt med t ex springande barn och kunde göra små utfall mot dem. Och psykologen skrev att det var ingen fara, hunden kommer att förstå att det är ett litet barn och vara snäll. Ja, ungefär så skrev hon. Skitkorkat tycker jag. Det finns massor av hundar som faktiskt inte alls trivs med barn och som faktiskt inte alls vet hur de ska bete sig och bla bla bla. Säger jag. Jag menar även om det fungerar med en bebis så blir ju barnet stort och börjar springa. Och ser man på Thea, ja, hon bankar gärna hunden i huvudet eller magsurfar tvärs över hennes rygg när hon ligger på golvet. Det är faktiskt inte alla hundar som skulle stå ut med det, av förklarliga skäl. Och ja, självklart försöker syster se till att det inte händer, men hon är ju snabb lilla Thea. Och i vårt fall har vi dessutom en snabb hund. Som inte vill bli surfad över eller bankad i huvudet eller dragen i svansen eller så. Oj, det blev en lång parentes.)

Snart kommer Tok hem med thaimat - yesyesyes - och ett par supersupersmarriga muffins från det goda stället. Jag är hungrig. Det ska bli kanongott!!