Ja, förutom att jag då inte blir arbetslös. /censur/Men det låter bra! Förvisso blir det fortsatt pendlande (men hej snart vänder det och blir ljusare ute igen!) och inte kommer jag att kunna förveckliga mina andra små idéer, men vaddå - jag kommer att få pengar och mer arbetslivserfarenhet och det andra kan jag ägna mig åt senare i livet när jag inte har en massa pendling. Så det så :-)Och så funderar jag ungefär som jag brukar fundera: När är det läge för barn? När vet man det? Alltså, jag pratar inte om när man är redo för det, utan när det faller sig bra rent praktiskt/ekonomiskt. Såsom arbetsmarknaden ser ut för min del kan det ju hända att det ... dröjer jättemånga år. Och ska vi vänta tills vi har fast jobb och bra bostad och bil, ja då kan det dröja väääääldigt länge. Samtidigt ska man ju inte vara korkad åt andra hållet heller. Det är ju dumt att fundera på att bli ännu en i familjen om man inte ens vet vad man heter på måndagskvällarna redan innan barnets ankomst. Fast i dag vet jag vad jag heter: Maria! Ha!
Så, vi pratar och vrider och vänder och känner och funderar. Det har vi gjort väldigt länge och så säger vi "om det ..., då" fast sedan inträffar aldrig det där "det" så det blir inget "då" ;-)
Och inte blir det något i år heller, men det är bra att fundera och prata :-)
(fotot är stulet, helt fräckt sådär)
3 kommentarer:
Jag tror såhär angående det här med barn:
Man blir aldrig redo. Man kan ha tusen anledningar till varför det inte är läge att skaffa dem. Grejen är att det blir ALDRIG läge att skaffa dem.
Jag tror såhär... Man säger till varandra att nu provar vi. Vill det komma ett barn till en då, då kommer det ett. För du vet väl att det finns en plats där det sitter en massa barn och väntar på just sina föräldrar och när ett barn hittar just sin mamma och pappa eller mamma och mamma eller pappa och pappa, först DÅ kommer det ett barn. Och då är det ju så att det är MENINGEN att det ska vara så. Och tar det tid, då är det för att det barnet som är just ens eget kanske inte har fått syn på en, eller så sitter de lite i skymundan och pysslar med något annat. Leker eller så...
Så det är bara att ta ett djupt andetag, blunda och hoppa... Kram
Vill man verkligen ha barn så...tja.. jag tycker att huvudsaken är att se till att man klarar det ekonomiskt (dvs få ihop till föräldraförsäkring baserat på en inkomst) och sen bara köra (vissa väntar inte ens på det och funkar det så fine, det där är bara min åsikt). Ska man vänta på att ha fått fast jobb och sen ha jobbat så länge att man kan bli mammaledig utan att tycka att det känns jobbigt för att man nyss har börjat, och så ha sparat ihop till att ha ett kapital, och ha fått en bra lägenhet och ja hela livet som man vill ha det innan man kan tänka sig att skaffa barn så kan man få vänta tills det är försent. Tror jag.
grattis till jobbförlängningen! och angående barn så håller jag med fillan, jag tror inte att barnskaffande är något som behöver fungera bättre bara för att det är välplanerat och vältajmat. det kan gå åt skogen ändå, likväl som att det kan gå väldigt bra även om det kanske inte var så där jättelägligt egentligen ... svammel svammel. :)
Skicka en kommentar